Magnus Larsson

November är en riktigt tråkig månad. Den är liksom ingenting. Det finns några sådana månader. Januari är årets första månad, då är man lite utvilad efter jul. Februari är en kort månad, och även om jag inte har gjort det de senaste åren brukar februari betyda skidåkning. Dessutom drar Melodifestivalen igång. I Mars fyller jag år, alltid lite kul, samtidigt som Melodifestivalsturnén plöjer genom Sverige. Har man tur kan man i april få riktigt bra dagar med 15, kanske 20, plusgrader och sol. När vi kommer till maj börjar vi närma oss sommaren på allvar. Juni till augusti behöver inte förklaras mer än: Sommar! Sommar! Sommar! September är helt ok eftersom dagarna fortfarande är långa och ljusa och man fortfarande kan spela golf. Sen kommer oktober. Halva oktober funkar väl, fram tills vi ställer om klockan till vintertid. Då blir det öken! Hela november är öken. Det är konstant mörk, inga lediga helgdagar, temperaturen ligger mellan +2 och +7 grader, regnet lyser inte med sin frånvaro, allsvenskan är slut, den enda sport dom visar på tv är hockey från elitserien, hockey från NHL, hockey från Allsvenskan, hockey från Brittiska hockey-ligan. Hockey, hockey, hockey, hockey. Jag tycker inte så mycket om hockey.

I december börja vi julpynta, man får börja öppna sin chokladkalender och de klämmer in en hel del skidåkning mellan hockeysändningarna. Sedan avslutas december med härlig julmat, julklappar, nyårsfest och ledighet.

Har kört body-pump idag. Det var gött. Sedan kom jag hem och åt korv-stroganoff. Det var också gott!

Korv-stroganoff

Jag tycker inte om hockey!