Magnus Larsson

Jag såg inte Dansbandskampen igår, så egentligen ska jag väl inte uttala mig. Med det tänker jag göra ändå! Jag har sett kanske 3-4 avsnitt av SVT:s lördagsunderhållning och tycker väl att formatet är lite småtrevligt. Men tyvärr är tävlingsmomentet allt annat än rättvist. Av erfarenhet vet jag att ju mer en artist, låt eller grupp syns och hörs i TV desto populärare blir dem/den. I ESC var det mer en regel än ett undantag (när det bara fanns 1 semifinal) att de bidrag som tog sig vidare från semin också fick topplaceringar i finalen. Av den enkla anledningen att de fick framföra sitt bidrag två gånger. Likadant är det i Dansbandskampen. Scotts och Larz Kristerz gick vidare igår igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Jag påstår att enda anledningen är att de har synts mer i TV än de andra och därmed har ett rejält försprång innan de ens har klivit upp på scen. Folk röstar av gammal vana. Så e det bara. Jag är ledsen att jag låter synisk. Scotts och Larz Kristerz är jättebra, säkert bättre än många av de andra, men tyvärr är det inte därför de går vidare vecka efter vecka. Jag har svårt att tro att inget av alla de band som varit med och fightats har gjort ett bättre framträdande än de två "veteranerna". Jag anser att några av de andra banden har varit bättre. Men det hjälper inte. Dansbandskampen är död. Synd på en, på förhand, ganska trevlig idé. Jag hade hellre sett att tävlingen bestått av 6 kvaltävlingar där två band från varje går vidare till en stor final. På så sätt hade alla band fått lika mycket tv-tid och det bästa bandet, enligt svenska folket, hade vunnit.


Duktiga killar, inte deras fel att upplägget är som det är

Idag tittar jag på: staffetterna, där damerna redan tagit en meriterande 3:e plats mycket tack vare en fantastisk slutsträcka av Kalla. Tottenham-Blackburn, en intressant match mellan två anrika klubbar i PL:s nedre regioner. Barcelona-Getafe, där jag tagit med skrällkrysset på Europatipset som endast var sträckat på 6% av kupongerna. Torino-Milan, trots att jag tycker att Serie A tappat sin status och inte alls känns lika intressant längre, får jag hålla ett öga på hur det går för mitt gamla favoritlag AC Milan.